Östersjömaran eller hur svärfar utlovade en ny soffa till vardagsrummet

 Sittandes i svärföräldrarnas sköna soffa, upplystes jag av svärfar att ett nytt segelställ till båten var en bra investering för själen. Självfallet var det juletid och julsnapsen hade gjort sitt därtill när jag påstod för svärfar att det mest manliga i Sverige var att segla Östersjömaran. Härvid uppstod diskussion om vilken av släktens segelbåtar som skulle gå bäst i denna havskappsegling, Rivalen eller svärfars Maxi 909 ”Havet Häver”. Svärfar hävdade bestämt att mantåg var ett måste för att delta i maran. Då jag inte ville förstöra julstämningen samt den vackra linjen på Rivalen med att montera kraftigt mantåg på Castafiore, den vackra linjen är trots allt den snabba linjen, övertalades jag att segla Maxi 909 med svärfar.

 Under våren lyckades svärfar äska medel hos ”Regeringen” till ett nytt segelställ, i utbyte mot en ny soffa till vardagsrummet. Något ovana med de nya seglen – seglen var hårda som sköldar – träffades besättningen på Bullandö för vidare seglats mot Oxelösund där starten skulle gå två dagar senare. Kvällen innan starten var det skepparmöte och meteorlogen från SMHI förutspådde växlande vindar de två första dygnen och därefter ökande sydvästliga vindar uppemot kuling. Starten dagen efter, präglades av en svag sydostlig vind. Första rundningsmärket var Karlsöarna. Då Maxi-båtarna inte är kända för det trevliga lättvindsdrivet, försvann de övriga deltagarna söderut. Dock uppmärksammade undertecknad att vinden skulle vrida från sydost mot ost nästa dygn, så vi stävade rakt österut i raska två knop.

 Under det andra dygnet siktades Karlsöarna och besättningen jublade när några av de andra båtarna låg bakom oss, mycket tack vare vår taktik att gå österut innan vinden vred mot ost. Tyvärr blev vi omseglade av de andra båtarna under ett påfrestande bleke mellan Karlsöarna. Under de närmaste timmarna var humöret hos besättning inte på topp. Efter många svordomar ute i bleket anlände den ökande sydvästliga vinden i enlighet med SMHI:s väderprognos. De kommande dygnen ner till Bornholm präglades av illamående, regn, revade segel och en klassisk ”bonnkryss”. Vidare upplevde besättningen den påtagliga känslan att Öland aldrig tar slut. Under det fjärde dygnet rundades Bornholm i en kryss som aldrig ville ta slut. Vi hade då kryssat från Karlsöarna i dryga två dygn. Det som höll besättningen uppe under dessa dygn, var mantrat ”Efter Bornholm kommer det att bli ”medåka” i sydvästlig kuling”. Trots vårt mantra fick svärfar ett raseriutbrott strax syd om Bornholm och uttalade de skrämmande orden ”Nä j-lar, nu vrider vinden mot nordost”, vilket skulle innebära ytterligare kryssben mot Oxelösund. Turligt nog höll vinden i sig och ökade till 16 -17 m/sek sydvästlig riktning, vilket resulterade i att Havet Häver forsade fram på en brant slör och bottenfärgen höll nästan på lossna i stora remsor efter oss. Vi siktade Hanö under det femte dygnet och då gick Havet Häver för full spinnaker med en snittfart på stadiga sju knop. Vinden ökade senare under kvällen och strax väster om Utklippan uttalade svärfar i religös anda ”Tack Pelle - hon rider som en svan i vågorna !”

 Genom Kalmarsund blev det fartrekord och hemresan präglades av ett glatt humör. VHF fungerade, seglen blev bättre ju mer vi seglade och undertecknad hann dessutom ta ett par arbetssamtal via VHF:en. Trötta och glada anlände besättningen lördag förmiddag i Oxelösund, efter att ha varit ute till havs i 144 timmar och avverkat cirka 800 sjömil. På bryggan kom eldsjälen Steve Franzen och hälsade oss välkomna i hamn samt bjöd oss in i klubbhuset, där pyttipanna med starköl väntade. Efter att ha granskat vår placering på resultatlistan, konstaterade undertecknad att Rivalen med största sannolikhet hade undvikit sista placeringen av de båtar som fullföljde tävlingen.

 Frågan huruvida vi ställer upp nästa år kommer sannolikt att avgöras efter julsnapsen. Dock har jag inte hört om svärmor har fått ny en soffa. Kanske svärfar utlovar samma soffa till nästa år ?  

 Hösthälsningar

 Daniel Peiro´

Rivalförbundets ordförande